Denise bloggar i 4 veckor!

Denise Rudberg har temporär blogg på bokus i fyra veckor. Det känns så tryggt att få höra att hon tex tränar på Sturebadet inne på Östermalm och bor i en villa ute i Saltsjöbaden. Denise håller stilen!
Och snart kommer ju nya boken.

Vi flyttar!

Vi flyttar till http://www.bokhora.se
Under tiden kan det krånga lite

New York Stories har äntligen öppnat!

Som vi väntat. Så idag gick jag, Caroline och Johanna förbi New York Stories på Odengatan 100. En mysig liten boklåda med ett fint urval av böcker och en mycket trevlig innehaverska Margaret. Själv lyckades jag inte handla något den här gången men det berodde mest på att det fanns för mycket jag ville ha. Hit kommer vi återvända många gånger.

Seriegrossisten

Seriegrossisten på Upplandsgatan 50 (Odenplan) byter och säljer gamla serier och pocketböcker (max 5år gamla). Så idag gick jag och C förbi med varsin kasse böcker.
Båda valde att få tillgodo i butiken som de bokhoror vi är. Ca 200:- var blev resultatet.

Uschigt Undantag

Men nu förstår jag inte vad som har hänt. För jag har kämpat och läst över 200 sidor i den kritiker/publik/pålitliga-läsare-rosade boken Undantaget av Christian Jungersen, och håll i hatten vad jag inte gillar den. Trist. Inte så trovärdig. Långsökt. Äh. Jag kommer inte in i historien, jag tror inte på huvudpersonerna, jag gillar inte sättet han skriver det på, och jag tycker aaaldrig det blir intressant. Väntade mig ju allra minst septembers bästa bok, men icke sa Nicke. Det enda positiva är att jag blir mycket sugen på surdegsbröd med oliver eller olivolja i. Måste köpa det i helgen...
Så det blir returpost bibblan för Undantaget och jag försöker med Den som vässar vargars tänder istället.

Donnie + Graham

I helgen var jag i Norge hos min sambo, och på lördagen var det film och mat på agendan. Tyvärr kom vi på att vi skulle se film redan när vi var högt uppe på fjället där han bor, så vi fick inventera vårt pytteförråd av dvds. Det blev till slut omtittning (kanske femte gången) av Donnie Darko. Djävlar, vad bra den är! Jag blev helt imponerad, igen. Älskar Donnie. Älskar alla roliga saker dom säger. Älskar Cherita. Älskar mamman. Syrran. Yarn Barn. Och så vidare.
I en viktig scen försöker Drew Barrymore (spelar en lärare) analysera en novell av Graham Greene och det är ju sånt jag håller på med extra ofta nuförtiden så jag sög i mig det där extra mycket. När Drew då har ställt en fråga om vad något i novellen betyder stönar Ds flatmate, som jag redan inte alls gillade, "who cares?!" i mycket uttråkad ton, i precis samma ögonblick som jag upphetsat tänker "åh så coolt att se filmen med eleverna och sen låta klassen läsa novellen och använda just denna fråga i tolkningen!". Jag gillade flatmate:n ännu mindre efter det uttalandet.
Anyways, om man tycker att sånt som vad saker betyder spelar någon roll så heter novellsamlingen The Destructors, och i min amazon-jakt på den hittade jag även manuset till Donnie som kommit ut som bok. Den verkar även innehålla intervjuer och annat smått och gott och beskrivs såklart som ett måste för alla Donnie-älskare. Jag ligger farligt nära köp-knappen.

Försenat flyg...

.. är trist men man hinner ju iallafall läsa mer innan man når slutdestinationen som just denna helg är Bergen, Norge.
Klämde hela nya oh så Norrbottens-litterära Mannen som dog som en lax (Johanna Ö, den är ett måste, och förresten, kan du tornedalsfinska? I såna fall, ett dubbelmåste!) sånär som på två sista sidorna, och ser nu fram emot Johanna Thydell, Hans Gunnarsson och nya Jodi Picoult The tenth circle som jag hann hämta på biblo i sista skälvande sekunden *. (En av huvudpersonerna heter Daniel! Jag anar en vinnare!) Dessutom lite måste-litteratur för skolan. Lovely.
Ska också hinna vara snäll och trevlig mot the spouse där emellan. Det är ju därför jag egentligen är här.

* Ensamhetens brunn var så inbunden och tjock, men jag lovar, ska läsa den! De här jag tog med nu = i pocket eller tunnare och lättare. Att packa böcker för en resa är ju en delikat uppgift. Volym, tyngd, läshållbarhet. Allt ska vägas in.

Kiffe, kiffe imorgon

Doria är femton och bor med sin mamma i en förort som heter Paradiset en halvtimme utanför Paris. Mamman är analfabet och städar på ett lågbudgethotell för en skitlön. Pappan har nyss lämnat dem och flyttat tillbaka till Marocko där han skaffat en ny, ung fru som ska ge honom en efterlängtad son. I skolan går det urdåligt för Doria, så det är tur att mamman inte kan läsa hennes betyg eller omdömen. De har så dåligt med pengar så de får köpa fula, begagnade kläder på loppis eller Myrorna. Mamman är deprimerad och ledsen sedan pappan stack. De har en nedlåtande och jobbig socialassistent som kommer på överraskningsinspektioner och bara får dem att må ännu sämre. Ja, kort och gott, det är verkligen inget paradis som Doria lever i.

Faïza Guène skrev den här boken när hon var nitton och den blev en stor nyhet och framgång i Frankrike, kanske en motsvarighet till Jonas Hassem Khemiri här?

Den är skriven ungefär som Dorias dagbok, och hon kopplar ihop hela sin tillvaro – vad som händer i skolan, drömmar som kommer från de orealistiska tevesåporna hon tittar på, människor och grannar hon träffar i höghuset i Paradis-ghettot. Allt med flyt och massa humor. Man känner det politiska budskapet och tänker på kravallerna i Paris medan man läser, men det blir aldrig någon jobbig tumme i ögat eller en poäng som ska hamras in. Allvaret liksom bara flyter in i den här charmiga historien. Ja, verkligen, charm! Och humor och roligt bildspråk och mycket träffande "vi och dom"-skildringar av de sk äkta fransmännen. Jag fnissade flera gånger när jag läste.
En slags modern feel good i Parisisk ghettomiljö. Trevligt, trevligt!

Denna text är en liten sideshow från en aningen längre text om boken som finns på Bokringen.

The Accidental

Avslutade för några minuter sedan den sista meningen i Ali Smiths The Accidental. Boken berörde mig mycket, men jag kan inte riktigt ärligt säga att jag tyckte om den. Själva historien som berättas är bra mycket bättre än det mesta jag läst senaste tiden, men jag tror att det är formen som stör mig på något sätt. Jag skulle vilja redigera den till något annat, kanske till ett filmmanus eller till en mycket kortare roman.

Serial lånare

Skulle fixa två eventuella kursböcker på biblo idag och kunde givetvis inte låta bli att ge mig själv några till att lägga i traven hemma. Jag gillar, jag måste, ha massa böcker som jag kan läsa om jag vill. Det är inte alltid alla blir lästa, beror på tid och ork och humör, men det måste finnas flera alternativ hela tiden.

Från toppen och ner av vad ni kanske får läsa om här så småningom :
Johanna Thydell : Det fattas en tärning. Presentation överflödig.
Louise Wener : The half life of stars. Slumpbok. En försvunnen storebror och en syster som letar efter honom. Han heter Daniel (gillar verkligen det namnet på huvudpersoner av olika anledningar, lystrar till så fort jag läser om en Daniel... låter det galet?) och boken verkade som "a good read".
Joanna Hershon : Fånga det förflutna. Hennes andra bok, gillade den första Swimming mycket.
Hans Gunnarsson : Allt ligger samlat. Parmiddag som urartar sig till Norén-kväll, känns som min smak. Såg den på Pocketshop och fingrade, men besinnade mig. Fanns på annan ort ju.
Curtis Sittenfeld : The man of my dreams. Redan läst, i ett svep, samlar mig lite kring den. Gillade såklart, men slutet? Är det någon mer som irriterat sig på det? Det kändes som ett författar-slut, som "nu djävlar ska säcken knytas ihop så alla blir nöjda". Men det är klart att den var bra. Hade så svårt för Hannah bara. Hon var mycket mer sympatisk och lätt-tolererad när hon var fjorton och hette Lee. Då kunde jag ta allt självupptaget velande på ett bättre sätt.
Heidi Pitlor : The birthdays. Nej, jag kan inte lämna tillbaka den än. Inte riktigt än, läsa lite mer bara. Det kanske slutar med att jag helt enkelt snor det här exet.
En av huvudpersonerna, den mest spännande, heter Daniel.
See?
Radclyffe Hall : Ensamhetens brunn. Lesbisk klassiker som utspelar sig i Paris och i brittisk överklass, från 1928. Hittade via någon queer lit-tipsruta någonstans under Pride, och den lät ju som ett måste.

Är det någon av dessa som jag verkligen borde läsa (förutom Mannen i drömmarna och Födelsedagarna alltså) ifall det blir tvunget att prioritera? (Fast alla verkar så bra...)

Heltidsrekommendation

Så här är första styckena, första sidan :

"Det är klart att det kan finnas de som hatar sina liv mer än jag.
Det är klart att man kan hoppas.

Hon är min hustru, om ni undrar. Hennes läppstift är så färglöst att jag inte begriper varför hon alls har något; hennes naglar är ordnade franskt, det vill säga ungefär lika meningslöst. Om hon rör mig -
Men inte gör hon det. Hon går förbi bara, med tekoppen livsfarligt full bakom min nacke. Skornas gummisolur låter som de ser ut, som de får henne att se ut - som de får henne att inte se ut, om ni förstår hur jag menar. Hon sätter på sig riktiga skor (hon tar med dem i en blanksvart papperskasse) när hon kommer till jobbet sedan; det är naturligtvis angeläget för henne att se snygg ut inför ett gäng arbetslösa turkar och negrer."

Erik Hellman är framgångsrik advokat, känd för sina skumma brottslingar och sina framträdanden i teve. Han är gift med en kvinna han älskar, men hon ser inte och tar inte på honom som att hon älskar honom. De har en son. Han tar snart studenten. Erik Hellman förstår inte sonen. Och sonen är fet och han har nagellack. Erik Hellman kan inte prata med honom.
Han har föräldrar, en konstnärlig mamma och en mycket framgångsrik författare till far. De kan för sitt liv inte begripa hur de, konstnärer med sexorgier och haschrökande, fått en så ofantligt trist son som till råga på allt gick och blev advokat.
Erik Hellman är trött. Besviken. Bitter. Medelålders. Ska det fortsätta så här trettio år till?
Jaha, tänker ni kanske. Han hittar en ung älskarinna och blir livsglad. Hans fru blir oväntat gravid och de börjar om. Han blir dödligt sjuk och inser ett och annat och får ett par lyckliga månader.
Nähädå. Inte alls. Mycket bättre. Mer annorlunda.
Och så bra. Jag vet att jag är som en papegoja när jag säger att jag älskar bra dialog, men det är ju njutning. Här njuter jag i fulla drag. Mästerliga repliker. Så cyniskt så man svimmar. Och dessutom en bra handling i övrigt. Inte trevlig eller behaglig, men ack ack så bra. Jag läser och känner mig mer och mer illa till mods och jag njuter av det. Ni fattar ju!
Läs boken!

Halvtidsrekommendation

Thomas Engströms nya "Dirty Dancer". Jag har kommit till sidan 214 av 381, så jag borde egentligen inte säga något för mycket kan hända än, men oh, den är ju så bra. Bitter, svidande och livstrött. Tre adjektiv man går igång på i sensommarvärmen, eller hur? Och exakt det man behöver för att glida in i september på ett behagligt sätt. Bort med roséviner och sommarflirtar, in med tungt rött och bitterhet. Jag mår bra, allt är fint, jag inte alls självbiografisk nu, men, hej, vad mycket mer spännande det är med tungt än med lätt. Eller hur!
Så läs den.

Hans förra (också mycket bra) heter Mörker som gör gott.

Bokhoreträff

Igår träffades 80% av bokhororna på Bergamott. Vi diskuterade idéer kring Bokhora och drack gott vin. Helt klart en mycket trevlig kväll!

Absolut inget tal till min systers bröllop

Jag gillar Linda Skugge, först krönikorna och sen bloggen (med vad det innebär att gilla en blogg alltså, det är ju upp och ner och inte en krönika man filar på i ett par timmar), och jag har läst de flesta böcker hon skrivit. Också okej.
Kom dock inte alls igenom senaste boken Ett tal till min systers bröllop. Trots att jag alltså inte har problem med hennes självutnämnda jag-kan-inte-skriva-riktiga-böcker-stil, här blev det för mycket. Jag fastnade liksom i skrivstilen, och framförallt i ämnet jobbiga småbarnsår, och inte minst offermentaliteten. Jag identifierade mig direkt med de där irriterande väninnorna i boken som säger att deras barn somnar på fem minuter och aldrig vaknar under natten och det är väl bara att säga åt karln att komma hem och avlasta. Just det! Säg åt karln att komma hem och avlasta!!! Det var det enda jag tänkte. Hur kan man stå ut med det här? Ring hem karln nu för Guds skull!
Så jag slutade snabbt. Blev nog inte ens de 50 sidor jag annars brukar satsa innan jag ger upp.
Ryyys.
Sylvia Plath-kopplingen hade inte riktigt gjort entré på det tidiga stadiet. Är det något som framträder mer sen?

Behöver bokpåhittshjälp! UPPDAT

För jobbets vägnar så behöver jag en bok som :

inte utspelar sig i USA eller England utan gärna i Afrika eller Asien
gärna har huvudpersoner som lever i just Afrika eller Asien
är översatt till svenska
innehåller något med ett brott (behöver bara vara ett litet brott, inte alls stort som i en deckare)
finns i pocket helst, iallafall tillgängligt att köpa utan att springa runt på antikvariat
det kan vara noveller, annars gärna en roman

Säg inte :
Damernas detektivbyrå / Kalahari-serien av McCall Smith (blä!!!) eller Hari Kunzrus Imitatören (finns tyvärr inte att köpa), och inte heller någon true story om blommor eller massajer, det ska vara skönlitt

Jag vet, jag är krånglig...

08

Jag och Johanna Ö swoonar över Norrbottenslitteratur, men jag är lite osolidarisk för jag swoonar nästan lika mycket över litteratur från alla andra ställen jag bott på. Bara det att det är rätt så ovanligt med böcker som utspelas i Norrbotten, så jag tror det är därifrån den stora glädjen ursprungligen kommer ifrån varje gång jag läser en bok som är på plats i Luleå, Umeå, Uppsala, Boston, Bergen eller Stockholm. Där var alla mina bostadsorter.
Anyways, nu hittade jag just en länk till Läs dig igenom Stockholm. Coolt! Har redan läst en del av dessa, och står på väntelista på andra.

Jag kan komplettera Stockholms-listan med :
Frisk, fräsch och spontan av Mons Kallentoft. Vasastan plus hela city plus lite Mörby centrum, och allt är extremt exakt. Det är aldrig "går in på ett fik och köper en kaffe" utan det är precist sagt vilket Wayne's och vilken typ av caffe latte man köper. Lokalfärg så det räcker och blir över alltså. Det är dessutom en bok som tangerar en annan favvogenre - här och nu. Paret i boken är ett lyckat Vasastans-par trettio plus år 2006. De har allt man ska ha, gör allt man ska göra, handlar precis där såna som de ska handla. Ser rätt ut. Rubbet. Boken i sig, okej historia, men som livsstils och Sthlmskildring är den mycket bra.
Morfin av Tomas Jacobsson. Flera år sedan jag läste denna, men den handlar om en av IT-miljonärerna (Spray) som fick ut sina pengar innan kraschen. Det blev mycket pengar, så NK och sanslös shopping, resor och massa Stureplan och restauranger och drinkar och ännu mer shopping. Också mycket bra som just tidsdokument, slutet av 90-talet, även om de här människorna inte direkt är några lyckade Svenssons. De är mer.
Allt av Denise Rudberg. Samma ställen som i Morfin; Östermalm. NK. Stureplan. Tycker man inte om henne för något annat så är det åtminstone fascinerande att läsa om dessa människor och hur de lever på sin gata i sin del av stan.
Den högsta kasten av Carina Rydberg. Fatta fascinationen när jag kom in på PA&Co för första gången (efter att ha läst boken några varv) och såg hur pyttelitet det var och hur väl jag kände igen mig och att han som stod i baren hette Nino (tror jag nu om jag minns rätt) precis som i boken. Mycket Riddargatan såklart, men även andra ställen runt och kring stan. Så bra bok!
Dannyboy & kärleken av Daniel Åberg. Ett hektiskt och berusat dygn på Södermalm med fokus på kroger, 7-11s, parker man kan dricka i och båten Patricia. Alexander Bard dyker upp hela tiden. Ung man och ung tjej söker kärlek. Inte hos Alexander Bard dock.
Hjälp, jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz. Haninge, radhus och polska invandrare. Otroligt rolig bok om livet som andra generationens polack. Skrattade högt flera gånger, både dråplig och bra.

Röda vita rosen

Onsdagens sträckläsare! Sommarens positiva överraskning! Jag blev direkt helt såld på Röda vita rosen av Mariette Glodeck. Läste i ett rasande tempo med bitterljuv känsla - ju närmare den spännande upplösningen, ju närmare det oundvikliga slutet. Ville veta, men ville inte sluta.

Det handlar om åtta vänner som för första gången på 1.5 år samlas allihop. Midsommar på en ö ute i Stockholms skärgård. (Glodeck låter som ett holländskt namn men hon är alltså svenska.) De är kring tjugofem, och de har alla varit vänner länge. En del nästan hela livet, andra några år. De har varit mycket bra vänner. Alla är inte riktigt det längre, eller de kanske är det, eller kan bli igen. Om det går bra nu. Andra vill gå från att vara vän till att vara något mer.
Tre tjejer och fem killar. Kärlek, svek, inte våga erkänna saker, råka erkänna saker, sona sina brott och misstag.
Nutiden, midsommarhelgen på ön när allt spetsas till mer och mer med leken röda vita rosen och massa alkohol, blandas med riktigt bra tillbakablickar. En av de starka delarna i den här boken är just drivet och dramaturgin. Det är så effektivt hur författaren pytsar ut pusselbitar som förklarar alla stämningar och sneda blickar som uppstår i nuet. Man känner direkt att det ligger flera svåra saker i luften, och sen håller och håller hon på dem och man kan inte sluta läsa. Hon får också till människorna och deras relationer med varandra perfekt, och hon skriver såå bra jargong och dialog mellan dem. Jens och Måns till exempel, hela deras interna historia, deras repliker, deras sätt mot varandra, deras försök nu att komma tillbaka till det. Ja, jag tycker det är så bra allting. Rörande, igenkännande, spännande.

Jag har läst några recensioner på den, och förvånande många var bara sådärbra. Det var någon recension som efterlyste mindre ironi och mer samhällelig utblick om jag minns rätt. Jag : WTF?! Glöm samhällelig utblick. Den här boken behöver ingen samhällelig utblick när ironin sitter som en smäck och känns precis mitt i prick för cirka-tjugofemåringar i Stockholm idag.
Jag tycker det här är en helbra debut. Det är ingen Nobelprisvinnare, det är kanske ingen bok jag läser om femton gånger, men vill man ha en bra berättad historia, läs Röda vita rosen och bli nöööööjd.
Glodecks sajt till boken.

Bloggstaffet: Jessica

1 . en bok som förändrade ditt liv?
Hm, svårt. Kanske Adams Calculus: A Complete Course. Hade jag inte ägnat månader med den så hade jag varken haft min examen eller mitt jobb.

2 . en bok du läst mer än en gång?
Oh, jag läser gärna om böcker. Dåligt minne gör att det inte är så tråkigt, senast igår läste jag om Cromwells huvud, Carina Burman. Inte riktigt meningen dock, hade helt förträngt att jag hade läst den innan, var mer än halvvägs innan jag insåg detta faktum.


3 . en bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Ulysses, James Joyce. Så kanske jag äntligen orkar läsa ut den.

4 . en bok som fick dig att skratta?
Hm, läser sällan "roliga" böcker, men en som jag minns fick mig att skratta var Good Omens av Neil Gaiman och Terry Pratchett. (Ok, jag är obsessed när det gäller Gaiman, kommer till det i en senare post.)

5. en bok som fick dig att gråta?
Senast Tillsammans är man mindre ensam

6. en bok du önskar hade skrivits?
Väntar med spänning på att de andra bokhororna här ska ges ut i inbundet format. En är iallafall på väg :)

7. en bok som inte borde skrivits?
Finns massor med skit, men så länge en bok får någon att läsa anser jag att den ändå har något värde.

8. en bok du just nu läser?
Jag parallelläser gärna, just nu Oryx and Crake, Jonathan Strange & Mr Norris. Båda påbörjade för ett bra tag sen, men nu ska de läsas klart.

9. en bok du tänkt läsa?
Just nu är jag sugen på Fitzgeralds The Great Gatsby

10 . skicka vidare till fem andra bloggare:
Brunchgirl
Mitt liv som kund
Annas blog feat. Mel E
Lyckliga Lisa
Gagga

Chick lit, vad är det?

Vad läste chicks efter Hollywoodfruar men före Bridget Jones? Vilken lit gällde då? Och vad kallades den? Om ni har svaret, skriv det gärna i kommentaren!
Funderade på det bara för att jag funderade på vad chick lit ska innehålla. Och genren börjar väl med Bridget Jones, original-chick lit-boken. Där var det jakten på mr Right, ett tråkigt jobb som bakgrundskuliss till ett mycket roligt socialt liv med vänner, barer och drinkar, i en stor stad. Lite shopping. Mycket humor och mycket självironisk dråplig igenkänning för 25-30åriga tjejer.
Riktig chick lit.
Men nu känns det nästan som att en bok blir kallad chick lit så fort det är en kvinnlig författare som skriver om en kvinna som är kring trettio. Det är allt som behövs. Har till och med sett Blonde av Joyce Carol Oates falla in under etiketten. Blonde! Chick lit? No way!

Så vad tycker ni är typiskt för en chick lit-bok?
Min lista verkar för evig präglad av Bridget.
* Det ska vara mr Right-jakt som huvudtema i boken.
* Det ska vara humor i en snabb berättelse som går fort att läsa. Chick lit kan helt klart vara välskriven, men det är liksom inte de fina formuleringarna och språkliga finesserna som har störst betydelse här. Här är det historien som gäller, det är den man är intresserad av.
* Det ska vara en huvudperson som inte är perfekt. Det är lättare att identifiera sig med henne då. Just identifiering är nog en av de viktigaste grundstenarna i chick liten. Se återigen punkten ovan.
En författare med andra ambitioner kan tex skriva om en sextioårig man som säljer julgranar i Pajala och går hem till sin tomma lägenhet, och jag identifierar mig helt med honom. I chick lit så bygger det inte på sånt, det bygger på läsare som är av rätt kön i rätt ålder med rätt bakgrund. Tänk omslagen. De skriker tjej. Det är inte meningen att sextioåriga män som säljer julgranar i Pajala ska plocka upp Sophie Kinsellas böcker.
* Det utspelas ofta i en större stad, med goda shoppingmöjligheter. Oftast flera drinkar på barer. Tjejkompisar i vått och torrt som tar för sig av vad livet har att erbjuda i den stora staden.

Något mer?

Och kan man kalla Blonde för chick lit? Den handlar om Marilyn Monroes liv. Hon var kvinna. Hon letade hela sitt liv efter mr Right. Hon var inte perfekt. Hon bodde i LA som är en stor stad. Hon drack. Hon hade humor. Eeh...?

Och från västra grannlandet...

Johanna Ö skriver om finländska författare, då måste jag skriva om en norsk. Erlend Loe! Hade läst honom långt innan jag flyttade dit, men han är en stor favorit. Samhällskritisk på ett väldigt underhållande sätt. Jag fnissar alltid när jag läser hans böcker, och gillar ändå (vänster)allvaret i grunden mycket. Jag tycker hans två bästa är Naiv. Super och Doppler.
Så här säger man om Doppler, på norska, i Norge :

"Doppler er en vellykket mann av sin tid. Familiefar med to barn og god jobb. En dag faller han av sykkelen på en tur i marka. Halvt svimeslått registrerer han en ro han ikke har kjent på lenge. Han slipper de trivielle tankene om nytt bad og valget om armatur og fliser. Borte er også den evinnelige surringen av barnesangene fra sønnens tallrike videoer, mens erkjennelsen om farens død blir tydeligere. Hendelsen får ham til å velge å flytte ut i marka. Han bosetter seg i telt, slakter en elg og får kalven som venn og adoptivsønn. Han prøver å leve som jeger og sanker, men må erkjenne at når det gjelder behovet for skummet melk, må han ta steget videre til bytteøkonomi."

Marka = skogen. Fliser = kakel. (Badrummet är i Norge vad köket är för oss i fråga om lyxrenoveringar.)
Det är alltså en perfekt Loe, absurd och kul, om en man som vill sluta vara så flink = duktig, och istället fokusera på annat och viktigare saker i livet.

Det finns en fortsättning på Doppler som heter Volvo Lastvagnar. Trots att jag gillade Doppler så mycket kände jag inte alls samma för uppföljaren. Läste inte ens klart den.

Somebody stop me

Kan man sätta upp foton av sig själv på bokaffärer i syfte att personalen ska veta "betjäna inte denna kund". Som såna som har spelberoende och portar sig själva med flit på kasinon.
Pocketshop Götgatan. Tala mig tillrätta mig, please. Har inte fått en lön sen den 15 juni, får ingen normalstor lön förrän den 27 sep (!!), har dyr hyra alldeles ensam, har just betalat hemförsäkringar och internet-startavgifter och skit, ja, listan är så lång på varför jag inte ska frestas av "3 för 149 kr".
Men jag bara Vildängel, Röda vita rosen och Män som hatar kvinnor, det sitter fint det. De var alla så lockande. Och svenska. Och 149 för 3, det är ju billigt.
Gah.
Nu är det stopp.
Jag älskar biblo, jag älskar biblo, jag älskar biblo.

Självkänsla nu av Mia Törnblom

Jag brukar inte läsa self-help, men den här boken är verkligen så överallt att jag blev nyfiken. Hade hört att den ska vara praktisk, konkret och bra. Det är den också, efter ett tag. Första halvan, lite drygt, är bara sådär. Det är ungefär fem poänger som tas om på femton olika sätt, just som jag tycker att self-help ofta är. Ganska tjatig. Det ska berättas om personligt exempel efter personligt exempel och som läsare sitter man där och tänker att man fattadet budskapet för tjugo sidor sen. Så...
Efter det blev det sen mycket mer konkret med övningar / frågor att göra, och därmed en bättre bok.
Det handlar om att fokusera in på sig själv och se de mönster man har i olika situationer, varför man gör eller reagerar som man gör, och sen försöka ändra på dessa dåliga mönster. Allt går alltså ut på att man ska få upp sin självkänsla genom att blottlägga sig och bli medveten om de tankar och rädslor som håller en tillbaka.
Den första övningen var klassisk: att säga tre saker man är bra på. Alla de andra, många!, som följde var mindre klassiska och de verkar riktigt bra. Jag har inte satt mig ner med block och penna och börjat tänka efter själv än, men jag ska göra det.
Nästa vecka börjar jobbet och det känns som att den här boken kan hjälpa mig att hålla den avslappnade sommarlovsfria nollstressen längre än normalt - trots att jag inte upplever att jag har så dålig självkänsla, och det var en känsla som höll i sig genom hela boken. (Törnblom menar att folk ofta tycker att de har god självkänsla när de kanske mer har gott självförtroende, och det är inte samma sak.) Det här är inte menat som en skrytig upplysning om mig, utan som info om att även såna som inte känner sig som kompletta dörrmattor kan få ut något av den. Analysera konflikter och irritationer, formulera långa och korta mål för en själv. Ja, ungefär som en helhetsgenomgång av ens liv och vart man är på väg. Vem behöver inte det då och då?
Jag var skeptisk när jag började läsa, men pga det här så blev jag övertygad. Bra bok!

Mer utmaning

1) En bok som förändrade ditt liv?
Jag vet inte om det finns någon. Det är ingen bok som fått mig att gå ut och göra något helt radikalt med mitt liv... Så, totalt självcentrerat, säger jag då min egen. Livsförändring på det sättet att en stor och långvarig dröm gått i uppfyllelse, men jag är mil ifrån att säga upp mig från mitt day job.

2) En bok du läst mer än en gång?
Många. Speciellt när jag var liten. Lilla huset på prärien-serien, Anne på Grönkulla-serien, Ronja Rövardotter. Jag ägde inte så många böcker, så alla som stod i bokhyllan blev flitigt lästa.
I vuxen ålder är tre heta val The secret history av Donna Tartt, Flickornas guide till jakt och fiske av Melissa Bank, Bara Alice av Maggie O'Farrell.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Förmodligen något riktigt tjockt. Kanske Underworld av Don DeLillo. Min sambo har börjat på den flera gånger och aldrig kommit längre än 100 sidor max, men han hävdar att dom är bra. Bara en fråga om tid, eller något?

4) En bok som fick dig att skratta?
David Sedaris Dress your family in corduroy and denim och Me talk pretty one day. Han är så djäkla ironisk och vass, jag älskar hans humor, ligger och gapskrattar. Shannon Olsons Welcome to my planet kvalar också in, även den ironisk men lite mindre vass.

5) En bok som fick dig att gråta?
Igår läste jag senaste Marian Keyes Anybody out there? och jag vet inte senaste gången jag grät såna floder. Helt extremt. Jag är inte ens särskilt lättrörd, så det här var något i hästväg.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Kanske en fortsättning på någon trevlig bok... I och för sig fattar jag att det skulle kunna kännas lite konfliktfritt och småtrist men en del bokpersoner blir man så förtjust i så man vill inte att de ska försvinna när sista sidan är nådd och allt är löst. Jag vill ha mer. En bok tex, Look for me av Edeet Ravel. Gillar den massor, och gillar personerna i den ännu mer. Dom skulle gärna kunna fylla en hel bok till. Behöver inte göra något speciellt, bara gå runt och ha vanlig vardag, jag vill ändå läsa.

7) En bok som inte borde skrivits?
Sagan om ringen. Ho ho ho ;)

8) En bok du just nu läser?
Självkänsla nu och Ett tal till min systers bröllop.

9) En bok du tänkt läsa?
Dirty dancer av Thomas Engström.

10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Johanna Ö valde redan fem så bra, så dom + alla som vill.

The Birthdays av Heidi Pitlor

Igår när jag kom till Stockholm släpade jag på alldeles för många tunga väskor, och dessutom en jobbig taxfreepåse som slängde och klirrade, men jag var ändå tvungen att göra mellanstopp på Medis och hämta mina två reserverade böcker. Oh boy, är jag glad att jag gjorde det! Jag började läsa The Birthdays på direkten och det är verkligen den sortens bok som man vill läsa vidare i, snabbt, för att få veta, men samtidigt inser man att den är så fint skriven att man borde läsa långsamt och ta in ordentligt, men herregud, det gick ju inte. Jag får helt enkelt bläddra tillbaka nu i efterhand och njuta mer.

Den handlar om familjen Miller på östkusten i USA. Fadern, Joe, fyller sjuttiofem och mellansonen Jake har därför bjudit in hela familjen (sin äldre bror med fru, sin yngre syster, föräldrarna) till sitt lyxigt nyrenoverade sommarhus för att fira detta en helg. Som pricken över i råkar dessutom båda fruarna och systern Hilary vara gravida för första gången alla tre.
Det finns mycket att fira alltså och Jake har planerat för en perfekt helg. Inga detaljer är förbisedda, inga behov är negligerade, inget nödvändigt är glömt. Perfekt helg väntar.

Det blir inte en perfekt helg.

Det börjar med ett häftigt regn, något som inte alls ingick i Jakes planer med båtturer och lata timmar på soldäcket.
Det fortsätter med en familj som får sitta instängd i huset och nöta på varandra. Nästan alla kommer de dit med bagage eller någon hemlighet av den tyngre sorten och nu under helgen så clashar allt och alla. Gamla mönster, gamla besvikelser, nya förhoppningar, nya hopplösheter, ut med det bara.
Det blir så bra (för oss som läser)! Svärtan, bitterheten och besvikelsen under den här helgen, man vill bara ha mer. Mer lidande, mer förtvivlan, låt det inte ta slut! (Ja, jag gillar ju ofta Norén också, och Six feet under.)
Pitlor skriver så bra från början till slut; hur familjemedlemmarna reagerar, hur hon visar självinsikter och önskningar hos dem och vad man som läsare ser hos dem, hur de utvecklas under dessa dagar, vad som sägs och inte sägs.
Det är ju att balansera på en knivsudd, att låta folk prata på orealistiskt mycket och avslöja för mycket kunskap om sig själva och sina handlingar, eller att göra dem till riktiga människor med glimtvis större eller mindre insikt. Gissa var hon hamnar? Det tillsammans med det som händer under helgen gör boken till en sträckläsare, som den inte borde vara. Den är för fin och alldeles för bra för det.

Heidi Pitlor har fått väldigt positiva recensioner på den här, och jag kommer aboslut att hålla utkik efter bok två. Hoppas hon lämnade in den till förlaget förra månaden.
(Alltså, jag vet ju inte ens om hon skriver en ny, men hon måste göra det.)

"Giftträdets bibel" och Kongo

Det här är en av mina mest omtyckta favoritböcker : Giftträdets bibel / The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver.
Jag har den i engelsk pocket, och det är ett vältummat exemplar vid det här laget. Den är läst och omläst, samboläst, utlånad, omläst igen. Den här boken är rätt och slätt fantastiskt bra.

Vi hade den i en bokklubb för flera år sen på ett tidigare jobb. Jag trodde inte alls mycket på den från början. En familj från amerikanska södern som år 1959 åker till Belgiska Kongo där fadern i huset ska missionera fram nya kristna. Med sig har han fru och fyra döttrar mellan 5 och 16 år. De lämnar USA med vissa föreställningar om hur det ska bli, men efter två timmar på plats inser de att inga av dessa stämmer. De hamnar i en liten by ute i djungeln. Huset, människorna, maten, naturen, religionen, vanorna, ja, allt är helt annorlunda och helt "fel".
Jag var, för att uttrycka det måttligt, inte överdrivet intresserad av vare sig missionärer eller religion, och Kongo, jaha, var är det nu då? Afrika, kul.
Okej, jag visste lite mer än så. Men hursomhelst, den här boken blev en stor och positiv överraskning när jag började läsa.
Den är berättad genom de fyra kvinnornas ögon och röster. Afrika och Kongos frigörelse från Belgien lurar på där i bakgrunden. Det är lika mycket en berättelse om vad som händer med landet och kontinenten som vad som händer med missionärsfamiljenm, utan att det blir en jobbigt faktafylld bok. Det är absolut ingen turistbyrå eller pr-maskin som medsponsorer!
Fantastiskt bra människoporträtt där alla får sina distinkta röster och agendor, och fantastiskt bra historia och språk. Det är en ambitiös bok som lyckas. Hela vägen. Stor ansats. Stort resultat. Jag är för evigt imponerad av Barbara Kingsolver. Ja, nu kryllar de stora orden här, men den är så bra.

Jag har som sagt läst om den flera gånger, tar en snutt nu och då, och jag tipsar om den så ofta jag kan. Det är ingenting om man vill ha något snabbt för tunnelbaneresan kanske, men om man känner för en good read, då, håll i hatten, vilken good read det är. Jag lovar att toorlexa nebe och dog ho och believe you me (de kommer ju från Södern, åh, så fin engelska!) och Ruth May kommer att sätta sig i era huvuden också. Plus allt annat som finns i den.

Just nu är den extra aktuell med tanke på att Kongo har sitt första fria demokratiska val på 45 år. Giftträdets bibel utspelas 1959, först nu är det val.
I DN kan man läsa om Kongofloden också, och kanske komma in på Mörkrets hjärta så småningom. Jospeh Conrad arbetade på ett fartyg som gick Kongo-floden några månader på 1890-talet. Ett par år senare kom hans bok. Tror den kommer att ingå i min jobbläsning i höst. Om inte så är det nog dags att klämma den. Mina fördomar säger att den ska vara svårt och tung, men, dog ho, det var ju något sånt jag trodde om Giftträdet också. Hit me!

Tips från en 12-årig Jessica

Är hemma i föräldrahemmet och rotar bland gamla böcker och papper.
Jag (eller rättare sagt mamma...) köpte enormt mycket böcker när jag var liten och de flesta är kvar här. Var sedan födseln medlem i Barnens bokklubb och senare i Läseklubben . I #7 1989 fick jag in ett boktips i medlemstidningen. Mitt tips var Penelope, en resa i tiden av Alison Uttley

Denise Rudbergs Matilde

Det här kan man läsa om tidigare nämnda Denise Rudbergs nya bok Matilde :

"Matilde svänger in genom grinden till sitt lilla hus på Mariaberget med de två döttrarna i baksätet. Hon suckar lyckligt över den oas i tillvaron det lilla huset blivit då hon efter skilsmässan desperat behövde en plats att finna sin jämvikt igen tillsammans med barnen. Att bryta med Sebastian var en nödvändighet för hennes överlevnad men samtidigt hennes största sorg i livet. Först nu, fyra år efter separationen, känner hon sig mogen att göra något för sig själv igen och hon har börjat skriva på en roman och till och med sagt upp sig från jobbet på reklambyrån. Men skrivandet har gått trögt på sista tiden och ger henne mest ångest, och inte blev det bättre av att falla för den framgångsrike författaren Adrian på skrivarkursen. Som tur är finns barndomsvännen Tomas där med sina glamorösa fester och extravaganta leverne i den enorma vindsvåning han precis flyttat in i. Hans konstnärskap har givit honom möjligheter att göra nästan allt som faller honom in och som nyseparerad behöver även han en stabil vän. Romanen om den drömmande rödlockiga Matilde beskriver en värld som pendlar mellan ett ansvarslöst singelliv och de verkligt stora utmaningar som föräldraskapet innebär. Det är en berättelse om att äntligen våga leva ut sina drömmar och om att kanske ännu en gång i livet våga möta kärleken. Matilde är den andra delen i en löst sammanhållen trilogi."

Lovely, lovely, lovely. Jag faller speciellt för det lilla huset på Mariaberget (jag skulle också sucka lyckligt över det), att säga upp sig från jobbet för att skriva, den framgångsrike författaren Adrian, och framförallt för Tomas med de glamorösa festerna och det extravaganta levernet (väcker genast fantasier hos mig). Låter som en tvättäkta Denise Rudberg, eller hur! I september smäller det alltså. Någon mer som tippar på ny förstaplacering på NKs bokhandel för den här?

Missöde i flytten

Det råkade bli så här : ALLA mina böcker blev nerpackade och skeppade till Stockholm. ALLA. I flyttröran med prio 1 och prio 2-kartonger kom jag inte ihåg att spara åtminstone två olästa här i Norge. Så nu har jag ingen bok. Det är åratal sen jag var så här utan bok. Jag är inte ens säker på om det hänt någon gång förut. Jag vet definitivt att jag aldrig hoppat på ett plan utan en bok i handbagaget. Det kommer nu, förmodligen, att ske på måndag. Herregud.
Igårkväll låg jag och lyssnade på iPoden och stirrade i taket i en och en halv timme medan precious sambo packade sina saker. I och för sig skönt med musiken, men nog hade det suttit fint med en bok allt.
Och då tänker ni : men gå och köp en bok, kvinna, och sluta gnälla.
Jo, kanske, men jag har minst femton böcker som väntar på mig i Stockholm (biblo, adlibris-på-väg och nerpackade). Femton jag vill tokläsa. Och nu var jag nyss här på stan och hittade ingen som jag ville ens miniläsa.
"Så kan det gå", Johanna K.

Bokhorepresentation: Jessica

Älskar dystopier såsom 1984, Kallocain, och Gibson-böckerna.

Har extremt svårt för Marianne Fredriksson och Liza Marklund, men har ändå läst några av deras böcker. Tyvärr bekräftade detta enbart vad jag redan hade misstänkt.

Anser att "graphic novels" (finns det någon bra term för detta på svenska?) är en underskattad litteraturform. Sandman-serien och V for Vendetta är de största favoriterna.

Läser gärna dramatik men väldigt sällan poesi.

Några av mina favoritförfattare är William Gibson, Fay Weldon, Paul Auster, Roald Dahl, Anaïs Nin, Neil Gaiman, Shakespear & John Fowles.

Kan hända att jag fyller på denna presentation vid senare tillfälle, men nu ska jag istället gå och lägga mig med Bret Easton Ellis Lunar Park.

Bloggar annars på sessan.com sedan 2003.

Bokhorepresentation : Johanna

Jag vet inte varför jag började läsa så mycket. En anledning kan vara att min mamma inte var typen som låg och läste högt för mig varje kväll innan jag skulle somna, utan jag fick läsa själv. En annan kanske att min pappa alltid läst mycket. En tredje, jag hade väldigt läsuppmuntrande och bra lärare i skolan och på mina skolbibliotek.
Hursomhelst, jag har alltid gjort det och nu är det ju för sent att sluta.

Jag läser nästan alla genrer. Finlitteratur, chick lit, klassiker, deckare, ungdomsböcker, proletärförfattare, högt och lågt. På svenska, ofta på engelska, och ibland på norska. (Har bott i Norge senaste året.) Det beror på humör, tid och koncentrationsförmåga vad det blir för något.

Jag läser kanske en halv faktabok per år, men är desto mer förtjust i att snappa upp fakta via fiktion. Älskar romaner som, i bakgrunden, smyger in massa kunskap om något ämne. En av mina favoriter som jag kan läsa om jämt jämt är The poisonwood bible / Giftträdets bibel av Barbara Kingsolver. Det är en perfekt bok. Faktadelen handlar om Kongo, Afrika och missionärer. Jag säger det igen; det är en perfekt bok.
Jag faller som en fura för bra dialoger och väl beskrivna ovanliga yrken i böcker.
Charmiga män som Marian Keyes skriver dem.
Nutidsreferenser som strösslar in som hos Douglas Coupland.
Intellektuellt liv i New York som hos Siri Hustvedt och Paul Auster.
Jag är en stoooor anhängare av akademisk porr. Åh, det älskar jag.
Skulle kunna sitta i tre timmar och säga vad jag gillar i fråga om böcker och författare. För att korta av den tiden - jag gillar de ovan nämnda och Cilla Naumann, Kajsa Ingemarsson, Inger Edelfeldt, Håkan Nesser, Shannon Olson, Melissa Bank, Haruki Murakami och Banana Yoshimoto, nytt svenskt ungt, Michael Connellys Harry Bosch, Donna Tartts Secret history, eeeh... nu blir jag nervös att jag glömmer massa. Jag har inte ens mina böcker här just nu pga flytt så jag kan inte gå och kolla i bokhyllan. Men, jag gillar mycket och många.

Och jag gillar att hitta nya böcker och författare. Jag kommer fortfarande ihåg min allra första internet-rush: det var när jag upptäckte Bokus, just när de startat. De hade en otroligt bra sajt med flera bra skribenter som tipsade, om både svenskt och engelskt. Det var som ett himmelrike, och internet var ju fantastiskt! Och ingen frakt! Jag höll på att svimma av allt som fanns tillgängligt, trots att jag bodde i Umeå då.
Nu känns det mer "jaha?" för man hittar ju nyheter om böcker överallt, men då var det.. ojoj.

Jag har tre inte:n i fråga om böcker. 1) Jag läser inte ut alla böcker. Har det inte tagit sig efter femtio sidor så är det hej då. 2) Jag köper (nästan) inte inbundet. 3) Jag läser absolut inte sci-fi eller fantasy. Känner jag sug efter andra världar finns ju Denise Rudberg.

Sist, en sak jag inte kan hålla tyst om för det blir nog en av de bästa händelserna för mig någonsin - nästa sommar kan man gå in i en svensk bokaffär och köpa min första ungdomsbok.

Jodi Picoult

Det är svårt att sätta en genre på Jodi Picoults böcker - hon skriver inte deckare, advokats och rättegångsdramer, eller kärlekshistorier, utan hon skriver en mix av alla dessa tre. Det är alltid ett brott av något slag, och i de fyra Picoult-böcker jag läst är det ett moraliskt dilemma bakom brottet (mer än bara "hoppsan, råkade döda en snubbe" alltså). Det moraliska dilemmat får sin upplösning i en domstol. Det moraliska dilemmat har ofta en stor dos kärlek i sig. Et voila, en mix av de tre genrerna!
Lägg till ett riktigt bra driv och en riktigt bra författare, och det blir riktigt bra underhållning. Fler borde verkligen upptäcka henne; hon passar för de som bara läser deckare och de som älskar Marian Keyes.

Den senaste jag läste av henne heter Vanishing acts / Försvinnanden och den kan jag faktist inte rekommendera helhjärtat. Den var väl svartvit och för amerikansk på det här lite klibbiga sättet. Handlar om en kvinna som vid trettiotvå års ålder får reda på att hennes pappa, som hon fortfarande lever med, snodde henne från hennes mamma när hon var fyra år och åkte längst upp i landet och fixade nytt namn och nya identiteter åt dem. Kvinnan kommer nästan inte ihåg någonting av sitt tidigare liv och får världens chock när pappan, en väl ansedd och respekterad man i samhället!, blir hämtad av polisen och slängd i fängelse. Hennes mamma var ju död, right? I en bilolycka, eller hur?
Som tur är så har hon en fästman som är advokat (och vansinnigt snygg och charmig och romantisk, och givetvis vansinningt förälskad i henne) så han och hon ska fixa biffen med pappan.
Tja. Det är ju lite tråkigt med människor som är felfria eller hur? Dom är fantastiska, alla gillar dom, dom har ett liv som är helt outstanding. Jag förstår att det ska stå som en kontrast mot det som händer, men det blev lite för mycket i Vanishing acts. Och det gjorde det, tyvärr, ovanligt tråkigt för att vara en Picoult.
I de andra tre böckerna jag läst av henne har jag varit helt fast efter de första tjugo sidorna och forsat fram mot upplösningen. Dom vill jag verkligen rekommendera istället : Salem Falls, My sister's keeper / Allt för min syster och The Pact / Pakten. Läs dom!

Gibson

William Gibson bloggar lite oftare än vanligt just nu, tydligen går det framåt med hans senaste roman. Goda nyheter för mig som sedan början av 2003, då Pattern Recognition släpptes, väntat på att han ska få ur sig en ny bok.
Trilogin Neuromancer, Count Zero och Mona Lisa Overdrive tillhör mina tonårs största favoriter. Ja, egentligen älskar jag alla hans böcker, men läsupplevelsen av Neuromancer var verkligen stor. Jag kommer ihåg hur jag lånade boken av min vän Stoffe och hur jag läste den med detsamma på bussresan hem. Den svenska översättningen tillhör något av det sämre som givits ut, men det kunde inte överskugga hur bra boken var. Det är mycket möjligt att det var då jag undermedvetet bestämde mig för mitt yrkesval. Även om mycket i Neuromancer redan har realiserats, betänk att detta var mannen som myntade begreppet Cyberspace, är vi inte riktigt där än. Vad jag inte skulle ge för att få möjligheten att forska om AI... istället för att sitta och koda fastighetsförvaltningsaffärssystem.

Ännu en hyllning...

Hemma en kort stund för att byta bok. Lunchen avnjöts nämligen med de sista hundra sidorna i "Tillsammans är man mindre ensam". Att sitta och gråta på Raw's uteservering, mitt på dagen, alldeles själv, är få böcker värda, men denna var det helt klart. Men den är också värd en väldigt mycket bättre säljslogan än "Förra årets mest sålda bok i Frankrike efter Da Vinci-koden!"...

Ny bokhora

Tänkte börja med att beskriva min passion för läsning innan jag kommer till böckerna. Jag brukar säga att jag t.o.m. läser innehållsförteckningen på tandkrämstuben ifall inget annat läsmateriel finns inom räckhåll och det är helt sant. Mina ögon dras som magneter mot bokstäver så fort de dyker upp. Jag skulle lätt kunna säga att läsning för mig varken är rekreation eller fortbildning utan en nödvändighet för min existens.
När jag var yngre plöjde jag böcker som andra bytte underkläder, men det ändrades när jag började på universitetet och kilotung kurslitteratur tog musten ur min boklust. Tack och lov har den återvänt men den kommer nog aldrig bli lika intensiv igen.

Sommar-prat med bokanknytning

Jag hade helt glömt bort den här funktionen från förra året, så det kan ju hända att fler missat det. Alla Sommar-program finns på nätet! Mycket smidigt. Jag har lyssnat på 3 bra som alla haft ganska stor anknytning till böcker och/eller skapande.
Klas Östergren, John Ajvide Lindqvist och Johan Rheborg.

Klas Östergren berättade bla om läsareffekten som kom av att han fick in ordet "luguber" på första sidan i Gentlemen.
Johan Rheborg sa att hans mardröm var att bli uppringd av DN Kultur som vill veta vad han har för bok på nattduksbordet, för han har aldrig någon. Oavsett det, det var intressant att höra var hans kreativa drivkraft kom ifrån - revanschlusta och hat. Klas Östergren hävdade att många författare är blyga och tillbakadragna typer som går genom livet och grämer sig över alla chanser de missat pga just det. De får skriva om dem istället.

Vill man höra en person som är författare och prinsessa och har koll på ljuspelare så finns Märta-Louise.
Jag undrar mest hur hon kom med liksom? Hon är ju norsk.

Luguber = sorglig, mycket trist, även makaber.

kasahara-Johanna

3 goda saker

Lite OT med en tårtbild för att bloggen är igång och boktipsen ramlar in och 3 av medlemmerna råkar heta Johanna... som är dagens namnsdag i fruntimmersveckan.

Vill man dra dagens namn ännu mer till sin spets så kan man tex läsa Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross. Händelserik och passionerad historia om en, kanske, verklig kvinna för några hundra år sen som satsade på att bli påve. Den första kvinnliga i sitt slag. Jag gillar inte ens genren historiska romaner, egentligen, men minns att jag tyckte den här var bra underhållning.
Det är en bok som passar de dagar man tycker att det är alldeles för länge tills Ivanhoe kommer att visas på teve igen. Riddare, stora öden, svek och kärlek. Lite samma känsla.

ps. Tårtbilden är snodd från arla.

En liten text om serier

Av någon anledning brukar det ses som en något manlig sysselsättning att läsa serier och serietidningar. Det är coola pojkflickor som läser Rocky eller Serieparaden (what do I know?) och tjejer får på sin höjd läsa Morrgan och Klös för att den handlar om katter och hundar. På sistone har dock en rad duktiga, kvinnliga serietecknare utmärkt sig med alldeles oemotståndliga serier om typ kvinnlig vardag - även om vardagen är i Iran eller i outtalad svensk slentrianmisär - och plötsligt är det helt legitimt att ligga i sängen, hängmattan, soffan och läsa en serie till kaffet, kakan, folkölen. Finemang! Jag började min seriesejour förra sommaren - eller var det våren? - med Marjane Satrapis Persepolis, spred den till alla mina vänner, helst också till främlingar ("Alltså, du måste läsa det här!") och jag inbillade mig att jag lärde mig en hel del om Irans blodiga och den lite mindre blodiga historia och en del om slöjor och religiösa förbud. På bara några dagar hade jag streckläst Persepolis 1, 2, 3 och 4 och sedan glömde jag bort serierna för en stund och jag läste en del feministiska texter, såsom Bang, och i Bang finns Nina Hemmingsson. Nina är mer strippar än långa historier, men jävlar vad kul hon är! Så cynisk, så vansinnig, så fantastiskt rolig, jag behöver bara Nina och ingenting annat, så jag föll pladask, beställde hennes och Sara Olaussons Hjälp och började prata för mig själv ("Haha! Du måste läsa den här och den här och vänta nu! Bara den här också!" rakt ut i luften, eller till de där hemliga filmkamerorna som så klart vanliga människor har i hörnen i sina hem). I augusti släpps Ninas första, helt egna bok, Jag är din flickvän nu och lita på mig när jag skriver att det är fint att ha någonting att se fram emot.

/Johanna.K - ej vän med tekniken

P.S. Bilden har jag inga som helst copyrighträttigheter till - är det okej ändå? Och Nina kan man läsa här (haha! Hon är så rolig!).

Ord som fräter

En av de läskigaste böcker jag ngnsin läst, eller iaf försökt läsa, är Sara Villius Battle. 124 sidor! Jag klarade inte av etthundratjugofyra sidor ety magklump av vass svarthet växte och höll på att ta över hela min kropp, varje ord grävde oigenfyllbara hål genom lungor & lever. Iofs kan man vara extra känslig ibland beroende på livssituation osv (men maken t fysisk läsning!) så när jag råkade skymta den läskiga* lilla svartröda bokryggen i hyllan imorse bestämde jag mig för att ge den ett försök till, kanske inte nu, men sen.

* Sant: ett tag hade jag boken ställd med ryggen in mot väggen så att jag skulle slippa se den, slippa bli påmind.

/Caroline

Jag och biblo-Barbrosarna

Jag har alltid älskat biblos. Kan bero på att jag jämt träffat på så hjälpsamma och trevliga bibliotekarier. Det är väl lite hönan-ägget där egentligen, för jag har jämt från tidernas begynnelse lånat massa böcker och då gillar bibliotekarier en by default liksom.

Hursomhelst, mitt bästa biblo vad gäller service och trevlighet är nog det jag bor vid nu (nästan nu iallafall, snart). Det jobbar två Barbros där. Den ena är hon som ringer till min telefonsvarare och säger exakt samma sak med exakt samma intonation varje gång "hej Johanna Efternamn, det här är Förort bibliotek. Du har en bok att hämta." Min sambo härmar henne på pricken.
Den andra Barbro är chefen på bibblan. Hon har tusen järn i elden vad gäller kultur och är en riktig eldsjäl - stöder invandrarflickor med aktiviteter, föreningsliv, sagoberättande, litteraturfestivaler, stoppa biblonedläggningar, stöttar lokala författare - jag fattar inte hur hon orkar. Och så klämmer hon in massa läsande dessutom.

Efter att ha bott där ett tag, några månader, och lånat ett antal böcker, så började dom känna igen mig. Och sakta men säkert blev biblioteket nästan som en önskeaffär. Så här funkade det :
höstkatalogen kom, jag lånade den, satte mig och läste i en fåtölj, skrev upp de som verkade intressanta, tog den listan till chefen Barbro och sa "är det här något som ni kommer att köpa in?" och hon tittade på listan och sa "åh, så spännande, jag ska se vad vi kan göra". Och sen började mina böcker droppa in. Fanns dom inte på andra bibliotek i kommunen så köpte hon in dem själv. Allihop. Mina specialönskade böcker. Och dessutom fick hon det till att det var jag som gjorde dem en tjänst genom att föreslå inköp. Förstå vilken service!!
Efter den VIP-behandligen blev jag ännu mer kär i biblioteket.

Andra trevliga bibliotek i Sverige jag kan rekommendera :
Kvinnobiblioteket, Björkskatan, Luleå - läslust som få!
Dieselverkstan, Sickla, Stockholm - ungt, annorlunda design, mycket nytt, trevligt fik i direkt anslutning, väldigt användarvänligt. Finns en biblo-blogg där.
Kungliga Biblioteket, Stockholm - har ju faktiskt allt, speciellt om man kan vänta en dag på att få upp det ur magasinet.
Stockholms stadsbibliotek - deras engelska utbud, så brett, så stort, så nytt, så bra!
Luma, Hammarby Sjöstad - litet och inte alls stort utbud, men det ligger så fint vid vattnet och på soliga dagar så kan man ta sin bok och sitta och fika där utanför och se när färjorna kommer in och på den stunden hinner man nästan läsa ut en bok som tex Jenny S av Denise Rudberg.

/ kasahara-Johanna

Anna Gavalda

Jag älskade inte Jag skulle vilja att ngn väntade på mig ngnstans, antagl för att noveller stör mig litegrann (så fort man kommit in i en historia tar den slut) men, för att låta lite pretto, "det typiskt franska språket" (även om man läser översättn känns ju sådana saker om översättn är välgjord,) tilltalade mig desto mer. Alltså cirkulerade jag osäkert Tillsammans är man mindre ensam i flera månader utan att köpa den bla för att baksidetexten var avtändande (jag veeet att baksidetexter är bullshit för att handling, vem bryr sig, it's all about the language, baby,) o bla bla bla tills jag slutligen fick boken i present o inte kunde slita mig: under ett par dagar traverserade jag Sthlm gråtandes på tbana o buss o önskade boken aldrig skulle ta slut el att jag åtminstone skulle få flytta in m dess karaktärer.

Bra saker m Tillsammans...: eftertänksamma människor, god mat, förtjusande lgh, Paris.

/Caroline

Dagens AdLibrisbeställning

När AdLibris mailade ännu en ggn för att säga att de återigen fått in billiga pocketex (förra ggn var jag inte snabb nog, alla ex tog slut på typ tre sekunder,) av GW Perssons Linda - som i Lindamordet skyndade jag mig att klicka hem även Carina Burmans Min salig bror Jean Hendrich esom en av alla Johannor talat sig så varm om den igår. (Har aldrig läst ngt av Burman & GW Persson ju en sådan mysig liten smartfarbror med skön humor.)

/Caroline

Mer om Israel

Om man går in på Penguins förstasida nu och kollar under book buzz så finns en hel rad tips på Mellanöstern-litt, fokus Israel. Verkar mycket ambitiöst, men också mycket allmänbildande. Och lockande... Jag kan helt seriöst känna ett behov av att ha koll på alla krigen, sexdagars och sjuårs och allt vad det heter. I dagsläget vet jag inte ens hundra vilka siffror och tidslängder som gäller, krig som krig. Den här konflikten känns ungefär som rymden när jag tänker på den - den blir större och större och det är omöjligt att se ett slut för vad finns där i slutet, egentligen. / Kasahara-johanna

De Fem äter kaka i grotta

Imorse ramlade in på P1's radioteater av Enid Blytons Fem räddar en hemlighet o här kan vi snacka spjutspetsiga flashbacks till råa, gasoldoftande sommarmorgnar uppkrupen i segelbåtens kajuta insnord sovsäck livrädd fascinerad av radioteaterns (el var den kanske bara uppläst rakt av?) Baskervilles hund (Arthur Conan Doyle) där vind ven över hed och blod frös mina nioåriga ådror. (Jag hävdar Radioteater en av världens bästa uppfinningar.)

However, för att fortsätta på Enid Blytontemat så ramlade jag härom helgen ned på öde sandstrand insprängd mellan klippor kluckande turkos skärgårdsbukt som exakt motsvarade mina fantasier om hur stränderna De Fem allt som oftast utforskade, ser ut: det kändes tunga engelska kakor, menlösa konserver (men deras matsäck lät ju alltid så god!,) elaka pirater, ekande grottor och jag tänkte att det kanske skulle roa mig att läsa ngra Femhistorier på engelska, nu, som vuxen.

/Caroline

Mellanöstern

Inspirerad av Helle Klein började jag för ett tag sedan läsa The Other Side of Israel av Susan Nathan (nedslående timing osv.) Har alltid varit fascinerad av Mellanöstern och hur det blev som det blev (vet man inte så ger denna bok bra bakgrund,) än mer nedslående är att läsa hur det fortf är, Nathan jmf israeliska arabers situation m svarta sydafrikaners, ja ni kan tänka er resten och även om jag ännu inte läst ut boken så vajjar kämparnäven redan högt.

(När jag nämnde för en väninna att jag läste Other side... berättade hon att hon just börjat på Guests of Ayatollah av Mark Bowden. Låter intressant om än lite väl amerikansk kanske.)

/Caroline