Röda vita rosen
Onsdagens sträckläsare! Sommarens positiva överraskning! Jag blev direkt helt såld på Röda vita rosen av Mariette Glodeck. Läste i ett rasande tempo med bitterljuv känsla - ju närmare den spännande upplösningen, ju närmare det oundvikliga slutet. Ville veta, men ville inte sluta.
Det handlar om åtta vänner som för första gången på 1.5 år samlas allihop. Midsommar på en ö ute i Stockholms skärgård. (Glodeck låter som ett holländskt namn men hon är alltså svenska.) De är kring tjugofem, och de har alla varit vänner länge. En del nästan hela livet, andra några år. De har varit mycket bra vänner. Alla är inte riktigt det längre, eller de kanske är det, eller kan bli igen. Om det går bra nu. Andra vill gå från att vara vän till att vara något mer.
Tre tjejer och fem killar. Kärlek, svek, inte våga erkänna saker, råka erkänna saker, sona sina brott och misstag.
Nutiden, midsommarhelgen på ön när allt spetsas till mer och mer med leken röda vita rosen och massa alkohol, blandas med riktigt bra tillbakablickar. En av de starka delarna i den här boken är just drivet och dramaturgin. Det är så effektivt hur författaren pytsar ut pusselbitar som förklarar alla stämningar och sneda blickar som uppstår i nuet. Man känner direkt att det ligger flera svåra saker i luften, och sen håller och håller hon på dem och man kan inte sluta läsa. Hon får också till människorna och deras relationer med varandra perfekt, och hon skriver såå bra jargong och dialog mellan dem. Jens och Måns till exempel, hela deras interna historia, deras repliker, deras sätt mot varandra, deras försök nu att komma tillbaka till det. Ja, jag tycker det är så bra allting. Rörande, igenkännande, spännande.
Jag har läst några recensioner på den, och förvånande många var bara sådärbra. Det var någon recension som efterlyste mindre ironi och mer samhällelig utblick om jag minns rätt. Jag : WTF?! Glöm samhällelig utblick. Den här boken behöver ingen samhällelig utblick när ironin sitter som en smäck och känns precis mitt i prick för cirka-tjugofemåringar i Stockholm idag.
Jag tycker det här är en helbra debut. Det är ingen Nobelprisvinnare, det är kanske ingen bok jag läser om femton gånger, men vill man ha en bra berättad historia, läs Röda vita rosen och bli nöööööjd.
Glodecks sajt till boken.
Det handlar om åtta vänner som för första gången på 1.5 år samlas allihop. Midsommar på en ö ute i Stockholms skärgård. (Glodeck låter som ett holländskt namn men hon är alltså svenska.) De är kring tjugofem, och de har alla varit vänner länge. En del nästan hela livet, andra några år. De har varit mycket bra vänner. Alla är inte riktigt det längre, eller de kanske är det, eller kan bli igen. Om det går bra nu. Andra vill gå från att vara vän till att vara något mer.
Tre tjejer och fem killar. Kärlek, svek, inte våga erkänna saker, råka erkänna saker, sona sina brott och misstag.
Nutiden, midsommarhelgen på ön när allt spetsas till mer och mer med leken röda vita rosen och massa alkohol, blandas med riktigt bra tillbakablickar. En av de starka delarna i den här boken är just drivet och dramaturgin. Det är så effektivt hur författaren pytsar ut pusselbitar som förklarar alla stämningar och sneda blickar som uppstår i nuet. Man känner direkt att det ligger flera svåra saker i luften, och sen håller och håller hon på dem och man kan inte sluta läsa. Hon får också till människorna och deras relationer med varandra perfekt, och hon skriver såå bra jargong och dialog mellan dem. Jens och Måns till exempel, hela deras interna historia, deras repliker, deras sätt mot varandra, deras försök nu att komma tillbaka till det. Ja, jag tycker det är så bra allting. Rörande, igenkännande, spännande.
Jag har läst några recensioner på den, och förvånande många var bara sådärbra. Det var någon recension som efterlyste mindre ironi och mer samhällelig utblick om jag minns rätt. Jag : WTF?! Glöm samhällelig utblick. Den här boken behöver ingen samhällelig utblick när ironin sitter som en smäck och känns precis mitt i prick för cirka-tjugofemåringar i Stockholm idag.
Jag tycker det här är en helbra debut. Det är ingen Nobelprisvinnare, det är kanske ingen bok jag läser om femton gånger, men vill man ha en bra berättad historia, läs Röda vita rosen och bli nöööööjd.
Glodecks sajt till boken.
skrivo 8/10/2006 07:38:00 PM
2 Comments:
Tack för boktipset!
Åh, har den i bokhyllan sen i våras, då jag kom över ett innebundet recensions-ex på ett antikvariat för en tjuga. I morgon är det jag som tar med den på min "femtiomilars" resa mot Kramforstrakten. :) Tack för tipset...
Post a Comment
<< Home