"Giftträdets bibel" och Kongo

Det här är en av mina mest omtyckta favoritböcker : Giftträdets bibel / The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver.
Jag har den i engelsk pocket, och det är ett vältummat exemplar vid det här laget. Den är läst och omläst, samboläst, utlånad, omläst igen. Den här boken är rätt och slätt fantastiskt bra.

Vi hade den i en bokklubb för flera år sen på ett tidigare jobb. Jag trodde inte alls mycket på den från början. En familj från amerikanska södern som år 1959 åker till Belgiska Kongo där fadern i huset ska missionera fram nya kristna. Med sig har han fru och fyra döttrar mellan 5 och 16 år. De lämnar USA med vissa föreställningar om hur det ska bli, men efter två timmar på plats inser de att inga av dessa stämmer. De hamnar i en liten by ute i djungeln. Huset, människorna, maten, naturen, religionen, vanorna, ja, allt är helt annorlunda och helt "fel".
Jag var, för att uttrycka det måttligt, inte överdrivet intresserad av vare sig missionärer eller religion, och Kongo, jaha, var är det nu då? Afrika, kul.
Okej, jag visste lite mer än så. Men hursomhelst, den här boken blev en stor och positiv överraskning när jag började läsa.
Den är berättad genom de fyra kvinnornas ögon och röster. Afrika och Kongos frigörelse från Belgien lurar på där i bakgrunden. Det är lika mycket en berättelse om vad som händer med landet och kontinenten som vad som händer med missionärsfamiljenm, utan att det blir en jobbigt faktafylld bok. Det är absolut ingen turistbyrå eller pr-maskin som medsponsorer!
Fantastiskt bra människoporträtt där alla får sina distinkta röster och agendor, och fantastiskt bra historia och språk. Det är en ambitiös bok som lyckas. Hela vägen. Stor ansats. Stort resultat. Jag är för evigt imponerad av Barbara Kingsolver. Ja, nu kryllar de stora orden här, men den är så bra.

Jag har som sagt läst om den flera gånger, tar en snutt nu och då, och jag tipsar om den så ofta jag kan. Det är ingenting om man vill ha något snabbt för tunnelbaneresan kanske, men om man känner för en good read, då, håll i hatten, vilken good read det är. Jag lovar att toorlexa nebe och dog ho och believe you me (de kommer ju från Södern, åh, så fin engelska!) och Ruth May kommer att sätta sig i era huvuden också. Plus allt annat som finns i den.

Just nu är den extra aktuell med tanke på att Kongo har sitt första fria demokratiska val på 45 år. Giftträdets bibel utspelas 1959, först nu är det val.
I DN kan man läsa om Kongofloden också, och kanske komma in på Mörkrets hjärta så småningom. Jospeh Conrad arbetade på ett fartyg som gick Kongo-floden några månader på 1890-talet. Ett par år senare kom hans bok. Tror den kommer att ingå i min jobbläsning i höst. Om inte så är det nog dags att klämma den. Mina fördomar säger att den ska vara svårt och tung, men, dog ho, det var ju något sånt jag trodde om Giftträdet också. Hit me!