The Birthdays av Heidi Pitlor

Igår när jag kom till Stockholm släpade jag på alldeles för många tunga väskor, och dessutom en jobbig taxfreepåse som slängde och klirrade, men jag var ändå tvungen att göra mellanstopp på Medis och hämta mina två reserverade böcker. Oh boy, är jag glad att jag gjorde det! Jag började läsa The Birthdays på direkten och det är verkligen den sortens bok som man vill läsa vidare i, snabbt, för att få veta, men samtidigt inser man att den är så fint skriven att man borde läsa långsamt och ta in ordentligt, men herregud, det gick ju inte. Jag får helt enkelt bläddra tillbaka nu i efterhand och njuta mer.

Den handlar om familjen Miller på östkusten i USA. Fadern, Joe, fyller sjuttiofem och mellansonen Jake har därför bjudit in hela familjen (sin äldre bror med fru, sin yngre syster, föräldrarna) till sitt lyxigt nyrenoverade sommarhus för att fira detta en helg. Som pricken över i råkar dessutom båda fruarna och systern Hilary vara gravida för första gången alla tre.
Det finns mycket att fira alltså och Jake har planerat för en perfekt helg. Inga detaljer är förbisedda, inga behov är negligerade, inget nödvändigt är glömt. Perfekt helg väntar.

Det blir inte en perfekt helg.

Det börjar med ett häftigt regn, något som inte alls ingick i Jakes planer med båtturer och lata timmar på soldäcket.
Det fortsätter med en familj som får sitta instängd i huset och nöta på varandra. Nästan alla kommer de dit med bagage eller någon hemlighet av den tyngre sorten och nu under helgen så clashar allt och alla. Gamla mönster, gamla besvikelser, nya förhoppningar, nya hopplösheter, ut med det bara.
Det blir så bra (för oss som läser)! Svärtan, bitterheten och besvikelsen under den här helgen, man vill bara ha mer. Mer lidande, mer förtvivlan, låt det inte ta slut! (Ja, jag gillar ju ofta Norén också, och Six feet under.)
Pitlor skriver så bra från början till slut; hur familjemedlemmarna reagerar, hur hon visar självinsikter och önskningar hos dem och vad man som läsare ser hos dem, hur de utvecklas under dessa dagar, vad som sägs och inte sägs.
Det är ju att balansera på en knivsudd, att låta folk prata på orealistiskt mycket och avslöja för mycket kunskap om sig själva och sina handlingar, eller att göra dem till riktiga människor med glimtvis större eller mindre insikt. Gissa var hon hamnar? Det tillsammans med det som händer under helgen gör boken till en sträckläsare, som den inte borde vara. Den är för fin och alldeles för bra för det.

Heidi Pitlor har fått väldigt positiva recensioner på den här, och jag kommer aboslut att hålla utkik efter bok två. Hoppas hon lämnade in den till förlaget förra månaden.
(Alltså, jag vet ju inte ens om hon skriver en ny, men hon måste göra det.)