Serial lånare
Skulle fixa två eventuella kursböcker på biblo idag och kunde givetvis inte låta bli att ge mig själv några till att lägga i traven hemma. Jag gillar, jag måste, ha massa böcker som jag kan läsa om jag vill. Det är inte alltid alla blir lästa, beror på tid och ork och humör, men det måste finnas flera alternativ hela tiden. Från toppen och ner av vad ni kanske får läsa om här så småningom :
Johanna Thydell : Det fattas en tärning. Presentation överflödig.
Louise Wener : The half life of stars. Slumpbok. En försvunnen storebror och en syster som letar efter honom. Han heter Daniel (gillar verkligen det namnet på huvudpersoner av olika anledningar, lystrar till så fort jag läser om en Daniel... låter det galet?) och boken verkade som "a good read".
Joanna Hershon : Fånga det förflutna. Hennes andra bok, gillade den första Swimming mycket.
Hans Gunnarsson : Allt ligger samlat. Parmiddag som urartar sig till Norén-kväll, känns som min smak. Såg den på Pocketshop och fingrade, men besinnade mig. Fanns på annan ort ju.
Curtis Sittenfeld : The man of my dreams. Redan läst, i ett svep, samlar mig lite kring den. Gillade såklart, men slutet? Är det någon mer som irriterat sig på det? Det kändes som ett författar-slut, som "nu djävlar ska säcken knytas ihop så alla blir nöjda". Men det är klart att den var bra. Hade så svårt för Hannah bara. Hon var mycket mer sympatisk och lätt-tolererad när hon var fjorton och hette Lee. Då kunde jag ta allt självupptaget velande på ett bättre sätt.
Heidi Pitlor : The birthdays. Nej, jag kan inte lämna tillbaka den än. Inte riktigt än, läsa lite mer bara. Det kanske slutar med att jag helt enkelt snor det här exet.
En av huvudpersonerna, den mest spännande, heter Daniel.
See?
Radclyffe Hall : Ensamhetens brunn. Lesbisk klassiker som utspelar sig i Paris och i brittisk överklass, från 1928. Hittade via någon queer lit-tipsruta någonstans under Pride, och den lät ju som ett måste.
Är det någon av dessa som jag verkligen borde läsa (förutom Mannen i drömmarna och Födelsedagarna alltså) ifall det blir tvunget att prioritera? (Fast alla verkar så bra...)
skrivo 8/28/2006 08:19:00 PM
4 Comments:
Alltså, jag KAN läsa böcker utan Daniels, men såna med det namnet i seglar alltid högre i prio-listan ;)
Jag satt just och funderade på ett tema Daniel-inlägg här. Nördigt!! Se vad som händer med mig pga bokhoran.
Håller med Caroline: Jag tycker verkligen att du borde läsa Ensamhetens brunn. Där finns mig veterligen ingen Daniel, men däremot en Steven - som är kvinna. Jag läste den på originalspråk när jag var i sena tonåren och inne i en riktigt tung Morrissey-fas (det är en av hans absoluta favoritböcker) och gillade den massor. Inte alls särskilt chockerande eller radikal - det är svårt att förstå varför så många internatskoleflickor blev relegerade om de ertappades med The Well... under huvudkudden. Rent stilistiskt och tematiskt ligger E.M. Forster ganska nära som jämförelse. Stora gods, kvinnor i ridbyxor, homoerotiska vibbar i överklassmiljö...
Louise Wener (för övrigt sångerska i numera insomnade britpopbandet Sleeper *nördinfo*) är kul! Hennes debut, Goodnight Steve McQueen, är riktigt kul och skarp lad lit. The Half Life of Stars är mer seriös - inga taskiga Jamie Oliver-skämt! - men inte nödvändigtvis bättre. Helt okej, dock. En klar "mellanbok" men ändå bra tidsfördriv med flera minnesvärda karaktärer.
Jag är förresten också svag för namnet Daniel, men det kan bero på att min lillebror heter så. Favorit-Daniel i litteraturen? På rak arm kommer jag på Daniel Cleaver (of course), och visst fanns det en Daniel i en Marian Keyes? Ska fundera vidare på flera Daniels.
Förutom Daniel i The Birthdays (han är inte alls yummy så, men jag gillar honom) så finns en nästintill perfekt version i Edeet Ravels "Look for me". (Läs den boken, läs den, läs den.) Han är en riktig Marian Keyes-man, fast lite vassare. Kanske för att han bor i Israel...
Sen kommer jag inte på några fler, men låt mig fundera.
Jag gillar namnet i sig, och sen tycker jag det är så fint att det blir så olika uttal på brittisk engelska och amerikansk eng. Man kan göra en grej av det. (I know, I know, det här är allvarlig nördvarning.) Speciellt svag är jag för det superbrittiska uttalet som en av systrarna i teveserien Huset Elliott sa det på!
Nu har jag avslöjat en av de helt onyttiga sakerna jag lagrat i min hjärna, haha.
I vilken Marian Keyes finns det en Daniel? Måste vara någon som inte handlar om systrarna Walsh då?
Och min sambo som brukar kallas D här, han heter inte Daniel. Han har ett annat mkt fint D-namn :)
Däremot tog jag hand om världens gulligaste Daniel när jag var au-pair i USA för hundra år sen. Det var nog där min Daniel-faiblesse föddes.
Måste älska bokhoran för att man på fullt allvar kan göra sig av med såna här tankar någonstans!
Och Helena - du är ett UNDER av popkult-referenser. Kan vi träffas och spela TP någon gång? Bara bruna och rosa frågor!
Bara bruna och rosa frågor? I'm THERE! Annars är det alltid någon otäck orange fråga om vem som kom tvåa i varpa 1988 som förstör. Fast visst är det dags för en ny, uppdaterad version nu? Annars vore det en riktig dröm att spela ett sällskapsspel som är helt dedikerat till popkultur. Gärna 90-talspopkultur! Gud, jag blir helt till mig bara jag tänker på det.
Hmm, nu blir jag väldigt osäker på om det verkligen finns någon Daniel hos Keyes. Kanske blandar jag ihop? Apropå Keyes så är mitt ex av Anybody Out There? ute på irrvägar. Sjukt irriterande. Jag beställde från - you've guessed it! - Adlibris förra veckan och fick mejl om att den levererats. Sedan: ingenting. Sitter det en brevbärare och hulkar och använder boken som näsduk as we speak?
En helt annan grej nu: jag kan inte länka till min blogg härifrån. Trots att jag fyllt i adressen under "your webpage" går det inte att klicka på mitt namn när jag skickat iväg ett inlägg. Hjälp en technically challenged liten popkulturhora!
Post a Comment
<< Home