Heltidsrekommendation
Så här är första styckena, första sidan :
"Det är klart att det kan finnas de som hatar sina liv mer än jag.
Det är klart att man kan hoppas.
Hon är min hustru, om ni undrar. Hennes läppstift är så färglöst att jag inte begriper varför hon alls har något; hennes naglar är ordnade franskt, det vill säga ungefär lika meningslöst. Om hon rör mig -
Men inte gör hon det. Hon går förbi bara, med tekoppen livsfarligt full bakom min nacke. Skornas gummisolur låter som de ser ut, som de får henne att se ut - som de får henne att inte se ut, om ni förstår hur jag menar. Hon sätter på sig riktiga skor (hon tar med dem i en blanksvart papperskasse) när hon kommer till jobbet sedan; det är naturligtvis angeläget för henne att se snygg ut inför ett gäng arbetslösa turkar och negrer."
Erik Hellman är framgångsrik advokat, känd för sina skumma brottslingar och sina framträdanden i teve. Han är gift med en kvinna han älskar, men hon ser inte och tar inte på honom som att hon älskar honom. De har en son. Han tar snart studenten. Erik Hellman förstår inte sonen. Och sonen är fet och han har nagellack. Erik Hellman kan inte prata med honom.
Han har föräldrar, en konstnärlig mamma och en mycket framgångsrik författare till far. De kan för sitt liv inte begripa hur de, konstnärer med sexorgier och haschrökande, fått en så ofantligt trist son som till råga på allt gick och blev advokat.
Erik Hellman är trött. Besviken. Bitter. Medelålders. Ska det fortsätta så här trettio år till?
Jaha, tänker ni kanske. Han hittar en ung älskarinna och blir livsglad. Hans fru blir oväntat gravid och de börjar om. Han blir dödligt sjuk och inser ett och annat och får ett par lyckliga månader.
Nähädå. Inte alls. Mycket bättre. Mer annorlunda.
Och så bra. Jag vet att jag är som en papegoja när jag säger att jag älskar bra dialog, men det är ju njutning. Här njuter jag i fulla drag. Mästerliga repliker. Så cyniskt så man svimmar. Och dessutom en bra handling i övrigt. Inte trevlig eller behaglig, men ack ack så bra. Jag läser och känner mig mer och mer illa till mods och jag njuter av det. Ni fattar ju!
Läs boken!
"Det är klart att det kan finnas de som hatar sina liv mer än jag.
Det är klart att man kan hoppas.
Hon är min hustru, om ni undrar. Hennes läppstift är så färglöst att jag inte begriper varför hon alls har något; hennes naglar är ordnade franskt, det vill säga ungefär lika meningslöst. Om hon rör mig -
Men inte gör hon det. Hon går förbi bara, med tekoppen livsfarligt full bakom min nacke. Skornas gummisolur låter som de ser ut, som de får henne att se ut - som de får henne att inte se ut, om ni förstår hur jag menar. Hon sätter på sig riktiga skor (hon tar med dem i en blanksvart papperskasse) när hon kommer till jobbet sedan; det är naturligtvis angeläget för henne att se snygg ut inför ett gäng arbetslösa turkar och negrer."
Erik Hellman är framgångsrik advokat, känd för sina skumma brottslingar och sina framträdanden i teve. Han är gift med en kvinna han älskar, men hon ser inte och tar inte på honom som att hon älskar honom. De har en son. Han tar snart studenten. Erik Hellman förstår inte sonen. Och sonen är fet och han har nagellack. Erik Hellman kan inte prata med honom.
Han har föräldrar, en konstnärlig mamma och en mycket framgångsrik författare till far. De kan för sitt liv inte begripa hur de, konstnärer med sexorgier och haschrökande, fått en så ofantligt trist son som till råga på allt gick och blev advokat.
Erik Hellman är trött. Besviken. Bitter. Medelålders. Ska det fortsätta så här trettio år till?
Jaha, tänker ni kanske. Han hittar en ung älskarinna och blir livsglad. Hans fru blir oväntat gravid och de börjar om. Han blir dödligt sjuk och inser ett och annat och får ett par lyckliga månader.
Nähädå. Inte alls. Mycket bättre. Mer annorlunda.
Och så bra. Jag vet att jag är som en papegoja när jag säger att jag älskar bra dialog, men det är ju njutning. Här njuter jag i fulla drag. Mästerliga repliker. Så cyniskt så man svimmar. Och dessutom en bra handling i övrigt. Inte trevlig eller behaglig, men ack ack så bra. Jag läser och känner mig mer och mer illa till mods och jag njuter av det. Ni fattar ju!
Läs boken!
skrivo 8/27/2006 09:23:00 AM
6 Comments:
Åh, den verkar så bra! Läste detta inlägg och två minuter senare är boken beställd från Adlibris.
Mi: Lyllos dig som har den oläst! Kan man skriva så här jobbigt och man-skruvar-på-sig-aktigt och ändå få läsaren att fortsätta framåt...
Mycket bra och spännande och rätt okänd (tror jag, men det kanske inte stämmer?) svensk författare.
Den finns inte pocket, eller hur? Damn.
M : alldeles ny, inbunden, i sommar, inte pocket än. Men biblo, om du inte vill köpa, eller vänta ett halvår?
(Man skulle kunna tro att jag är sponsrad av bibliotekstjänst. Så är inte fallet.)
Jag blev jättesugen - men länken funkar inte!!! Vad är det för bok?
"Dirty dancer" av Thomas Engström.
Post a Comment
<< Home