Absolut inget tal till min systers bröllop

Jag gillar Linda Skugge, först krönikorna och sen bloggen (med vad det innebär att gilla en blogg alltså, det är ju upp och ner och inte en krönika man filar på i ett par timmar), och jag har läst de flesta böcker hon skrivit. Också okej.
Kom dock inte alls igenom senaste boken Ett tal till min systers bröllop. Trots att jag alltså inte har problem med hennes självutnämnda jag-kan-inte-skriva-riktiga-böcker-stil, här blev det för mycket. Jag fastnade liksom i skrivstilen, och framförallt i ämnet jobbiga småbarnsår, och inte minst offermentaliteten. Jag identifierade mig direkt med de där irriterande väninnorna i boken som säger att deras barn somnar på fem minuter och aldrig vaknar under natten och det är väl bara att säga åt karln att komma hem och avlasta. Just det! Säg åt karln att komma hem och avlasta!!! Det var det enda jag tänkte. Hur kan man stå ut med det här? Ring hem karln nu för Guds skull!
Så jag slutade snabbt. Blev nog inte ens de 50 sidor jag annars brukar satsa innan jag ger upp.
Ryyys.
Sylvia Plath-kopplingen hade inte riktigt gjort entré på det tidiga stadiet. Är det något som framträder mer sen?