En liten text om serier

Av någon anledning brukar det ses som en något manlig sysselsättning att läsa serier och serietidningar. Det är coola pojkflickor som läser Rocky eller Serieparaden (what do I know?) och tjejer får på sin höjd läsa Morrgan och Klös för att den handlar om katter och hundar. På sistone har dock en rad duktiga, kvinnliga serietecknare utmärkt sig med alldeles oemotståndliga serier om typ kvinnlig vardag - även om vardagen är i Iran eller i outtalad svensk slentrianmisär - och plötsligt är det helt legitimt att ligga i sängen, hängmattan, soffan och läsa en serie till kaffet, kakan, folkölen. Finemang! Jag började min seriesejour förra sommaren - eller var det våren? - med Marjane Satrapis Persepolis, spred den till alla mina vänner, helst också till främlingar ("Alltså, du måste läsa det här!") och jag inbillade mig att jag lärde mig en hel del om Irans blodiga och den lite mindre blodiga historia och en del om slöjor och religiösa förbud. På bara några dagar hade jag streckläst Persepolis 1, 2, 3 och 4 och sedan glömde jag bort serierna för en stund och jag läste en del feministiska texter, såsom Bang, och i Bang finns Nina Hemmingsson. Nina är mer strippar än långa historier, men jävlar vad kul hon är! Så cynisk, så vansinnig, så fantastiskt rolig, jag behöver bara Nina och ingenting annat, så jag föll pladask, beställde hennes och Sara Olaussons Hjälp och började prata för mig själv ("Haha! Du måste läsa den här och den här och vänta nu! Bara den här också!" rakt ut i luften, eller till de där hemliga filmkamerorna som så klart vanliga människor har i hörnen i sina hem). I augusti släpps Ninas första, helt egna bok, Jag är din flickvän nu och lita på mig när jag skriver att det är fint att ha någonting att se fram emot.

/Johanna.K - ej vän med tekniken

P.S. Bilden har jag inga som helst copyrighträttigheter till - är det okej ändå? Och Nina kan man läsa här (haha! Hon är så rolig!).